Jag har läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.
Doktor Glas är en ung och intelligent läkare som arbetar på en liten praktik i Stockholm. En dag kommer pastorns fru på besök. Fru Gregorius har ett annorlunda problem, hon älskar inte sin man utan någon annan har lyckats väcka hennes kärlek. Hon öppnar sig helt för Doktor Glas och berättar allt, även om hur Pastorn förgriper sig på henne. I vanliga fall brukar Doktor Glas hänvisa till “plikten” när det kommer till psykologiska besvär, men det är något med Fru Gregorius som gör att han fattar tycke. Han bestämmer sig för att hjälpa henne och besöker Pastorn för att berätta en vit lögn om hur Fru Gregorius inte är frisk och att Pastorn måste vara avhållsam för ett tag. Doktor glas blir mer och mer involverad i Fru Gregorius öde.
Han känner sig hela tiden förföljd av frågan “Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?” Han bestämmer sig slutligen, för att Pastorn ska dö.
Boken Doktor Glas är skriven likt en dagbok. Detta gör att personerna vinklas efter hur Doktor Glas iakttar och känner för dem. En person som jag tycker är speciellt intressant är Pastor Gregorius. Det framstår mycket tydligt att Doktor Glas hyser hat mot Pastorn. Detta påverkar också mig som läsare då Pastorn därför framstår som en nästintill avskyvärd person. Han är till och med så ful och otrevlig att hans fru inte längre vill vara med honom. Inte hjälper det mig som läsare att tycka om honom mer när jag får reda på att han även inte kan respektera sin fru och förgriper sig på henne.
Det som får mig att tänka annorlunda är att Doktor Glas redan i början av boken tycker mycket illa om Pastorn. Boken är som sagt skriven likt en dagbok och jag vill tro att Doktor Glas vinklar historien lite och får Pastorn att framstå snäppet värre än vad han egentligen är.
En scen i boken som berör mig utspelar sig tidigt. Det är redan innan Fru Gregorius kommer in på praktiken. En annan kvinna anförtror sig åt Doktor Glas och strax därefter skriver han om hur han minns första gången en kvinna kom in gråtande på praktiken. Hon ber honom att rädda henne då hon blivit gravid, ogift och med fel man. Doktor Glas svarar som vanligt med att följa plikten och ber henne anförtro sig åt sin mor. Kvinnan kastar sig förtvivlat på golvet och sparkar och skriker. Om hon anförtror sig åt sin mor kommer hon berätta för far och då blir det bröllop. Detta verkar inte Doktor glas alls bry sig om. Sagt och gjort är kvinnan ett tag senare ute på bröllopsresa.
Det som verkligen berör mig är hur Doktor Glas så kallt kan ignorera någon annans lidande. Han må inte vara en kvinnoläkare men jag är säker på att det finns något han kunnat gjort. Jag själv hade inte kunnat ignorera någon på det vis och speciellt inte med vetskapen om att personen kommer bli slagen eller tvingad till giftermål. Det går upp för mig redan i denna del av boken vilken egoistisk och deprimerad människa Doktor Glas måste vara.
Boken är inte en vanlig roman utan en dagboksroman. Det är Doktor Glas som håller i pennan och det är hans anteckningar vi får läsa. Konsekvensen blir att berättelsen blir vinklad ur hans perspektiv och syn på världen. Vi får följa Doktor Glas tankar och vet inte mycket om hur de andra personerna tycker och tänker. Boken har fångande miljöbeskrivningar och även om vi märker att detta är dagboksanteckningar kastas vi ändå in i händelseförloppet och känner att vi är där. Språket skiljer sig ifrån det sätt vi talar på nu. Detta är den största anledningen till att vi märker att det inte heller utspelar sig i den tid vi lever i utan någon gång i början av 1900 talet.
Joy Mayzel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar