Boken handlar inte om kärlek, inte om hur det pirrar i magen när man pussas första gången, inte heller om hur kroppen blir varm i närheten av den fina personen man älskar.Författaren beskriver väldigt poetiskt hur den djärva kärleken istället lurar alla sinnen.
Morris och Betty är ett par. De hör ihop. Men Betty vill ut i världen och göra saker som gör henne lycklig. "Alla är på väg någonstans utom jag" säger Morris.
"Hur vet man att det är slut?"
"Kanske när man är mer kär i sina minnen än den man har framför sig"
Det tar slut mellan Morris och Betty. Ardelius prickar in alla de rätta orden och alla rätta formuleringar för hur hjärnan, blodet, kroppen, spinner på högvarv när det tar slut. Hur vet man om man är kär, eller bara vill slippa vara ensam?
Titeln säger allt. De prosastycken som boken består av tar upp varenda liten beståndsdel i ett liv med och utan kärlek, med och utan en flick- eller pojkvän. Varenda stycke sticker till, varenda stycke trycker som fingrar som vet precis vart på kroppen du får mest ont.
De flesta har upplevt kärlek. Av att läsa det här lär man sig inget om just det. Man lär sig däremot att kärlek är omöjlig att beskriva med ord. Det går bara att känna.
Ardelius får dig att känna lite extra.
Erik Thosteman ES1C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar