Pink Floyd: Musiken, människorna, myterna av Bengt Liljegren

Historien om Pink Floyds framgång kan inget annat än att sätta frontmannen Syd Barrett i centrum. Denna excentriske konstnär startade tillsammans med Roger Waters, Richard Wright och Bob Klose, vad som skulle bli psykedelikascenens ledande band, men vars psykiska problem och drogexperimenterande drog Barrett bort från offentligheten. I stället är det den begåvade gitarristen David Gilmore som blir frontman för bandet i slutet av 60-talet. Namnet Pink Floyd fick Barrett från två olika bluesmusikers förnamn; Pink Anderson och Floyd Council och det David Gilmours bluesinspirerade spel som har blivit en viktig del av Pink Floyds sound. Framför allt på skivor som Dark side of the moon och Wish you were here.

Till skillnad från andra stora band som härstammar från England under 1960 och -70 talet kommer medlemmarna i Pink Floyd från en akademiskt bakgrund i Cambridge och det ges många exempel på hur man kommenterar samhällshändelser på ett underförstått och intellektuellt vis. Deras konserter var tidigt ett ändamål för experimentlusta som lasershower och 4-kanals surround ljud. Publiken till den progressiva och avantgardistiska musiken bestod framför allt av hippies, som gick på deras konserter för en rent intellektuell sysselsättning.

Men som alltid återfinns problem bakom framgångsagan, som exempel Nick Masons dåliga självförtroende som musiker som tvingade bandet att stundtals plocka in studiomusiker, äktenskapsproblem och viljor som inte drog åt samma håll. Pink Floyd är en kollos inom 1900-talets populärkultur och deras berättelse från starten i 60-talet Cambridge som ett underground band inom psykedelikarörelsen till de enorma framgångar det nådde under 70-talet till deras splittring på 80-talet är väl värt att läsa om.

Du kan låna boken här!