Boken tar tag i dig direkt då huvudpersonen Maja råkar såga av sig tummen på en skulpturlektion. Jag som inte är särskilt förtjust i "splatterskildringrar" (blodsprutande) hamnar i en lätt obehagskänsla. Obehaget går dock över, boken är rolig också. Dessutom verkar det som om flera i hennes omgivning tror att hon kanske gjort det med flit för att de tror att hon har svårt att "verbalisera sin ångest".
Boken handlar alltså om Maja som går första året på estetiskt program. Hennes föräldrar är skilda och varannan helg åker Maja från Stockholm till Norrköping för att hälsa på sin mamma. Helgen efter olyckan är det något konstigt med att mamma inte hör av sig och inte svarar i telefon, mail eller sms. När Maja kommer till Norrköping finns hon inte där och inget som helst meddelande om var hon kan vara. Detta sätter igång en mängd tankar hos Maja om mamman och om vad som kan ha hänt, det är väldigt olikt henne att göra så.
Hennes tankar kring mammans försvinnanden varvas med Majas normala vardagsliv med skola och kompisar. Boken väcker många tankar hos mig, framförallt är det tankar kring normalitet. Vad är normalt? Var går gränsen? Vem bestämmer det?
"Här ligger jag och blöder" är en blandning av kärlekshistoria, splatter, poesi och psykologisk thriller.
Jag rekommenderar den varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar